fredag, augusti 24, 2012

Presschef med egen agenda

Valrörelsen har så smått börjat. För några av riksdagspartierna handlar det om ödesval. I första hand gäller det KD men även C och i mindre utsträckning FP är illa ute. Samt V på vänsterkanten.

Taktiken från förra valet då Moderaterna kastade köttben med politiska frågor till småpartierna i Alliansen verkar komma att tillämpas också 2014. På annat sätt går det inte att tolka Johan Ingerös vredgade uttalande om påståendet att KD redan gjort upp med Moderaterna om pensionärsskatten. Vi ska naturligtvis tro att detta är ett sätt för kristdemokraterna att profilera sig.

Frågan som borde ställas är dock varför Göran Hägglund låter sin presschef gå ut och agera partiledare på detta vis? Med tanke på Ingerös debattgrodor i andra sammanhang vid andra tillfällen och dennes något vingliga väg från Folkpartiet till Kristdemokraterna tyder upplägget på ett något klantigt val bland medarbetarna i KD-ledningen. Johan Ingerö kan bli den som skickar Kristdemokraterna ur riksdagen om partiets ledarskap blir för otydligt.

lördag, augusti 18, 2012

Enpartistat, nja

I takt med att det blivit enklare att publicera sig har det uppstått en uppsjö av skribenter som skriver bra och korrekt svenska. Detta innebär inte att det skrivna kan ges ett motsvarande faktaunderlag alla gånger. Rätt ofta går det att finna rätt ytligt ihopskruvade artiklar som visar på såväl bristande kunskaper som avsaknad av moralisk kompass hos skribenterna.

I SvD skrevs häromveckan ett blogginlägg om "Folkrepubliken Norrbotten" av en som tydligen vikarierar på tidningen eftersom han veterligen är anställd som ledarskribent på Norrbottens-Kuriren dagligdags. Redan tidigt kunde jag notera brister i dennes skribentskap då han hade svårt att skilja sitt bloggande från att författa ledare.

Blogginlägget i SvD gällde den senaste SSU-skandalen i Piteå, som leder till påstående om "rött Norrbotten" och folkrepublik. Nu är det ju så att Piteå (och Luleå också för den delen) mera är att beteckna som klassiska enpartistäder av svenskt snitt. S har regerat där sen allmänna rösträttens införande ungefär. Skäll gärna på sossarna men de har i alla fall en form av interndemokrati.

Ju längre åt nordöst man kommer i Sverige, desto rödare på riktigt blir det, helt enligt Stein Rokkans begreppsliga karta över Europa. Samtidigt som nationalkänslan stiger längre norrut så blir benägenheten för kommunism starkare i östlig riktning.

Så den som dömer ut hela Norrbotten som ett Nordkorea har inga större kunskaper om de politiska ideologiernas sammansättning där. Under flera år har dessutom S-väldena i kommunerna i regionen utmanats av diverse allianser. Drömmar om Per-Albins och Erlanders tid är inte samma sak som stalinism.

onsdag, augusti 15, 2012

Till Annies försvar

Näringsministern har det tungt i dagarna i spåren av avslöjandena av de överdrivna representationskostnaderna på Tillväxtverket och annan vidlyftig hantering av skattemedel. Och idag kom det fram att Regeringens öronmärkta miljoner till kvinnligt företagande via Tillväxtverket inte går att utvärdera: dokumentation saknas.

Till Annie Lööfs försvar ska dock sägas att det var under Maud Olofssons tid som det här projektet drogs igång. Det fråntar henne inte från ansvar, men visar kanske en brist på en alltför "grön" politiker. Det är alltid ett problem för en ny partiledare hur han eller hon ska förhålla sig till den tidigare förda politiken. Det Maud Olofsson lämnade efter sig var ingen lättstyrd skuta.

Annie Lööf har nu chansen att göra upp med kvarlevande tendenser inom centern att driva näringspolitik med hjälp av bidrag. Ska kvinnor eller andra påstått svaga grupper gynnas i sitt företagande ska det ske med hjälp av sänkta arbetsgivaravgifter. Men bäst vore förstås om det offentliga i det längsta håller fingrarna borta från ingripanden i näringsverksamheter.