Maraton i bakugnsvärme

Efter sedvanliga förberedelser med nedvarvning av träningen enligt schemat 80-60-40 procent, kolhydratladdning samt en inställning på att komma under 3.20 så tog jag mig i helgen an Arctic Circle Marathon. Ett rätt nyinstiftat maraton vars bansträckning passerar polcirkeln, vilket för oss nordboende inte är någon större kuriositet.

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig, och detta på grund av en bakugnsvärme som enligt en del mätmetoder längs banan uppgick till 31 grader. Jag inledde milen på 42.40, låg på 1.35 efter halva loppet, men sedan brakade allt i ihop. Jag kurkade mer eller mindre totalt och fick växla mellan att springa och gå för att alls ta mig i mål. Ju närmare jag kom slutet så fick jag ägna mig åt den sistnämnda aktiviteten. Till råga på allt började jag krampa vid 39 km. Sluttiden blev mediokra 3.49. Vid målet var några ett tag oroliga för mitt tillstånd, men efter att ha intagit laxsoppa började detta stabiliseras.

Normalt ger jag inte mycket för bortförklaringar. Lika för alla brukar det heta. I mitt fall är det emellertid inte så. Jag tål helt enkelt inte stark värme och presterar klart sämre särskilt i hetta. Därtill kommer att junisolen i nordligaste Sveriges inland inte är att leka med. Överkalix är känt som ett ställe där det kan bli riktigt varmt sommartid inte minst på grund av frånvaron av vindstyrkor. Och eftersom det här är mitt tredje maraton och i alla dessa det har varit mellan tjugofem och trettio grader så har jag lidigt enormt. Därför deklarerar jag härmed att det är slut med långa lopp på det norra halvklotet under juni, juli och augusti försåvitt inte dessa går sent på kvällen eller natten. Löpning ska inte vara en plåga.

Nästa år går fotbolls-VM i Sydafrika. Tur är då att det inte är förlagt till deras sommarhalvår för då hade vi misstänker jag kommit att få se väldigt underliga resultat. VM 1986 avgjordes i Mexiko. Av många ansågs då Sovjetunionen ha det bästa laget. Ryssarna klarade dock inte värmen den gången. Ett annat lag som av tradition har det svårt i hetta är England. Även svenskarna brukar få dricka mycket i stark sol. Så nog har temperaturen betydelse för utgången för idrottsprestationer även om den inte bör gälla för bortförklaring.

Jo du är en maktmänniska David Eberhard

Idag skriver David Eberhard på Newsmill. Fast jag blir inte riktigt på det klara om han är mest arg på "kultursidorna" för att de kritiserat hans böcker, eller att "de" ska ha hyllat Anna Odells konstinstallation som använde Eberhards arbetsplats som utgångsmaterial. Det sistnämnda är för övrigt inte riktigt korrekt eftersom flera av de recensioner jag läst just pekar på att konstverket saknar en idé att gå efter, att det mera handlade om hämnd.

I den position Eberhard befann sig innan han slutade på S:t Görans sjukhus, och i den liknande roll vad jag förstår han har på Danderyds sjukhus, var och är hans befogenheter mycket stora. Han kan besluta om tvångsintagning med hänvisning till bestämmelser som kan töjas som gummi om så önskas. Det är sant att visst rättsligt inflytande finns för patienterna, men psykläkarna kan ändå häva ur sig nästan vad som helst, ord som går att hålla hemliga för yttervärlden med hänvisning till tystnadsplikten eller helt enkelt sådant som faller under journalanteckningar.

Jo du är en maktmänniska David Eberhard. Och det på en form av institution som inte är avvecklad trots en lång historia av övergrepp i form av kallbad, lobotomi, övermedicinering och systematiska kartläggningar av patienter i mycket underordnad ställning. Du avslutar din artikel med att rekommendera folk gå ut och skaffa sociala kontakter. Hur kan någon som jobbar på en inrättning som syftar till att plocka av människan i stort sätt alla hennes egenskaper och förmågor utöver sin diagnos säga något sådant? Vari består det förnuftiga i att först hospitalisera sina patienter, för att sedan hoppas att när de kommer ut från asylen eller pratvårdens omsorg ska fungera som fullt socialt acceptabla varelser?

Sista sommaren med Norrbotten

Tidigare i år tog regionfrågan ny fart sedan försöken med ändrad regional ansvarsfördelning permanentades i Skåne och Västergötland, samt att ansökningarna från Halland och Gotland att få bilda så kallade regionkommuner beviljades av regeringen. Jag har tidigare ställt mig lite skeptisk till regionalisering med utgångspunkt i Ansvarskommitténs förslag, som är något av ett norskt-inspirerat påfund som bryter med den östnordiska förvaltningsmodellen, eftersom detta vill att landet ska bestå av tre beslutsfattande politiska nivåer istället för det traditionellt vanligare två i Sverige och Finland. Ändå kan det finnas visst utrymme för några större regioner i landet.

När det gäller de hittills rätt tafatta försöken att bilda en nordsvensk storregion så har jag också ställt mig tveksam. Men då det nu verkar som om den beredning Kammarkollegiet är i färd att göra av norrlänningarnas ansökan, som först omfattade ett lapptäcke av kommuner och län i området men som efter korrigeringar kanske kan komma att bestå av norra Sverige och inget annat så börjar min inställning att bli alltmer positiv.

Det här kan innebära att vi just nu upplever sista sommaren med Norrbotten, och detta är sannerligen inget att beklaga. Länet som tillskapades efter att dignitärer söderifrån funnit landsdelen för svår att administera i samband med finska kriget på grund av att regionen då omfattade såväl dagens Norrbotten och Västerbotten fyller 200 år nästa år, vilket alltså som det ser ut kan bli dödsåret för områdesbeteckningen.

Den regionala identiteten har aldrig varit särskilt stark i Norrbotten, mest på grund av egensinniga kommuner, men också på grund av traditionen. Det prosteri som bildades senast på 1460-talet av det område som omfattar ungefär dagens Norrbotten och birkarlarnas land inrättat redan på 1200-talet har inte förmått göra norrbottningar av de befolkningar i älvdalarna som varandra emellan är rätt olika. Och situationen är inte heller helt olik förhållandena i Västerbotten. Höladan som införskaffades som landskapssymbol ter sig därför rätt kuriös i sammanhanget.

Som alltid inför stora förändringar finns det krafter som med näbbar och klor slåss för att hålla fast vid det bestående. Moderaterna försvarar den gamla länsorganisationens förträfflighet medan Norrbottens Sjukvårdsparti är emot det mesta av initiativ som kommer från den sittande landstingsledningen. Centern däremot har en lång tradition av en progressiv hållning i regionfrågan, riktiga regionkramare om man så vill. Folkpartiet i alla fall på riksnivån är för någon form av storregioner. Även KD, V och MP kan betraktas som regionpositiva.

Motståndet mot att bilda en stor region av norra Sverige hörs mest från den mycket kritiska Norrbottens-Kuriren som i landstingrådet Kent Ögren ser ett kommande katastrofalt ledarskap. Men när regionerna i Norrland börjar kraftsamla på allvar om det går, är det då troligt att Ögren kommer att utgöra högsta hönset i forma av ett regionråd? Knappast. Så till alla gamla moderater och journalister som kanske för sista säsongen får skriva skrönor från distriktsmästerskapet i fiske kan jag bara säga: det kommer något bättre sen.

Lugnet före stormen

Idag inleds midsommarfirandet som traditionellt tas för den svenskaste högtiden. Och om någon vecka börjar industrisemestrarna som brukar markera starten på sommarstiltjen inte minst inom politiken.

Att midsommar ändå kanske inte längre har den status den tidigare haft i landet markeras av att vår statsminister för närvarande befinner sig i Bryssel på toppmöte, något jag poängterade redan för två år sedan. Ute i Europa är nämligen Johannes Döparens dag den stora högtiden, dvs. på söndag.

Men den i internationella sammanhang rätt unika företeelsen semester börjar alltså ganska snart efter midsommar i Sverige. Efter denna tornar ytterligare svåra problem upp sig för den svenska ekonomin. Igår kom statistik som visar på nio procents arbetslöshet, vilket innebär att siffran 500 000 utan sysselsättning av arbetskraften (15-74 år) med raska steg är på väg att uppnås.

Vad som är på gång mot hösten är ytterligare neddragningar till följd av att krisen först då börjar slå in mot många offentliga verksamheter, något som innebär att tolv procents arbetslöshet enligt prognoserna av allt att döma kommer att uppnås under 2010, alltså över 600 000 utan sysselsättning. Men för all del Svensson koppla av och ha det roligt under sommarmånaderna men ägna gärna ledigheten också åt lite kreativa tankar inför framtiden.

Avfärda inte vänsterkritiken

SSU:s tidning Tvärdrag har i sitt senaste nummer temat Nyliberal hjärntvätt. Genom att anklaga motståndaren för samma politiska opinionsbildningsmetodik som vänstern tillämpade på 60- och 70-talen gör man rent hus med de krafter som avväpnade arbetarklassen deras argument.

Så låter i alla fall förklaringen. Men kritiken når inte hela vägen fram eftersom det fortfarande är så idag att vänsterhegemoni råder på offentliga inrättningar vad beträffar politisk indoktrinering, trots att journaliststudenterna John Antonsson och och Per Asplund gör konstaterandet att 6 av 10 lärare använder gratisböcker från företag i sin undervisning, om nu detta får konsekvensen att eleverna hjärntvättas.

Intressantare är då att läsa samma skribenteras granskning av den Stockholmscentrerade borgerliga opinionsbildningen i artikeln Sanningsfabriken där de verkligen kommer en del oegentligheter på spåren. Som till exempel att hela verksamheten skulle vara organiserad i ett större nätverk, något som får Sanna Rayman att ana konspiratoriska tankegångar

Det tjänar i vart fall ingenting till att avfärda den här vänsterkritiken, även om den till större delen består av en överföring av det sätt att verka på som redan tillämpats för trettio, fyrtio år sedan men då av den andra sidan. En intressant fråga i sammanhanget vore ändå förstås att få veta om borgarungarnas föräldrar tillhörde denna.

De blåa khmererna återvänder till fadershuset

EU-valet gav en fingervisning om vart väljaropinionen i Sverige är på väg. Det gick inget vidare för sossarna och ännu sämre för vänsterpartiet. Tilltänkta koalitionspartnern miljöpartiet verkar ha en medvind som kanske bär fram till nästa års val. Men inte heller moderaterna lyckades särskilt bra, något som bland annat berodde på folkpartiets framgång. Centern och Kristdemokraterna landade på omkring fem procent var, Piratpartiet som meddelats på sju.

Den här analysen verkar som tagen ur en annan tid men så är den också avslöjande för någon som aldrig varit något annat än moderat, trots ideologiska utfärder åt andra håll i ordval. Och Johnny Munkhammar, tidigare folkpartist, ska visst ställa upp för moderaterna i riksdagsvalet. Även Mattias Svensson som brukar gå sina egna vägar oftast verkar ha återvänt till fadershuset eftersom han sagt att han kryssade moderatskt i EU-valet.

Frågan är nu varför dessa blåa khmerer verkar ha blivit konservativa. Har de alltid varit det eller handlar det om någon form av avgörande händelser som drabbat dem i livet? Gäller det förstnämnda är vi lurade om vi inte trodde något annat. En kommentar jag läste någonstans slog fast att nyliberaler är falska. Hur det nu är med det låter jag vara osagt. Jag undviker helst beteckningen då den mera används som ett skällsord.

Pohjanens påhittade plågor

Det verkar som varje vecka ska ha en pseudonyhet. En sån där som visserligen väcker uppmärksamhet men icke desto mindre knappast tillför något nytt. I veckan var det författaren Bengt Pohjanen och hans livsprojekt om "tornedalingarna" som offer som var på tapeten när en del medier men långt ifrån alla rapporterade om att dessa ska få upprättelse av Svenska Kyrkan för övergrepp, diskriminering, ja till och med våld.

Brotten som beskrivs låter i mina öron rätt överdrivna om de alls förekommit. Det rådde fram till 1958 förbud att tala finska på skolgårdar har vi fått lära oss. När förbudet infördes vet jag inte men knappast var det tidigare än mot slutet av 1800-talet då nationalism över hela världen gjorde stater misstänksamma även mot grannländer.

Pohjanen har nog en poäng när han beskriver det hårda livet i sin hembygd förr, men frågan är snarare, var det inte så överallt med auktoritära lärare och präster, dåligt utbyggt socialt skyddsnät och inte minst intolerans mot avvikare och rasism? Begreppet tornedaling är för övrigt ett påfund från 1980-talet. Tidigare var det vanligare att tala om finnar, eller helt enkelt byfinnar, eftersom det inte finns några städer av rang i området. Hela den historia Bengt Pohjanen försöker bygga upp av de påstådda missförhållandena i sin hembygd har svag bäring mot hur det egentligen var. Nu är det dags att börja granska denna verksamhet och ett särskilt ansvar för detta bär de lokala avisornas kultursidor som i åratal hjälpt till att stötta alltihop.

Leijonborg går

Dagens stora inrikespolitiska händelse är naturligtvis att forsknings- och högskoleministern lämnar regeringen. Lars Leijonborg gör det för att han inte tycker sig ha engagemang nog att genomgå ytterligare en valrörelse. Själv blev jag emellertid lite förvånad över avgången. Det är väl inget som säger att han, en före detta partiledare, måste ut och kampanja nästa år. Leijonborg kunde gott ha bidat sin tid och lugnt inväntat valet och avgått sedan. För ingen hade väl trott att han i händelse av en valseger skulle ha suttit kvar. Problemet ligger nog mera i att Leijonborg haft svårt att förlika sig med att han tvingades bort från ordförandeskapet 2007. Att det verkligen förhållit sig på det viset kan jag också som deltagit i hans rådgivningsbrev intyga där synpunkter i många andra spörsmål än på utbildningsområdet efterfrågats.

Det lär ha gnagt mellan Reinfeldt och Leijonborg också i Allianssamarbetet, något jag tror kan bero på att de nya moderaterna så att säga snodde en folkpartifråga som inte alls gick hem i 1998 års val, nämligen arbetslinjen. En av anledningarna till att jag då röstade på folkpartiet var att några redan då såg vartåt det var på väg med utanförskapet. Vem som nu blir Leijonborgs efterträdare är svårt att sia om. Tobias Krantz med doktorsexamen i statsvetenskap från Uppsala har nämnts som en trolig kandidat. Krantz tillhör också partiets absoluta påläggskalvar även om jag gjort mig lite lustig över honom angående hans lillgamla person och hans kanske inte alltid ärliga avsikter.

Peter Englund lägger ned

En blogg mindre blir följden av Peter Englunds beslut att lägga ned sin nätdagbok. Måste erkänna att jag varit lite dålig på att läsa den trots att jag bokmärkt den. Det har varit en del intressanta kommentatorsdebatter på den så jag hoppas den får ligga kvar utan uppdatering i alla fall. Det borde i alla fall inte kosta något att bibehålla den i ett sådant tillstånd.

Av skäl jag varit inne på tidigare har jag med åren blivit alltmer skeptiskt inställd till Peter Englunds insatser. Det innebär inte att jag avfärdar honom. Men så pass bra som han framställts i medierna är han väl ändå inte? Den akademiska karriären gick väl exempelvis inte så bra för honom efter doktorshatten. Och går det inte snart att placera in hans författarskap i någon annans efterföljd? Någon har talat om att han skriver i Jolos anda.

Varvet, Strömberg och en förkylning

Som ett något udda inslag var Glenn Strömberg inbjuden till SVT:s valvaka i går. Jag vet inte vad han hade där att göra mer än att prata lite Italien med Carl Bildts fru, tillika kandidaten till Europaparlamentet, Anna Maria Corazza Bildt.

För personlig del vill jag lägga en del av skulden på Glenn Strömberg för att jag drabbades av en kraftig förkylning för tre veckor sedan efter Göteborgsvarvet. Vid målgången hade nämligen hans pastakoncept närmast monopol på mathanteringen. Efter ett långlopp är det viktigt att snabbt återställa den förbränning kroppen utsatts för genom att äta. Till saken hör att uppladdningskosten brukar bestå av mycket pasta. Så min fråga till Glenn är nu: trodde du verkligen på fullt allvar att alla temporärt uppförda restauranger med din nuna överallt kunde tillgodose en långdistanslöpares matlust med dina pastaidéer?

Innan jag fick i mig en riktigt kötträtt på Jensens i Göteborg hade det hunnit gå alldeles för lång tid, vilket med stor sannolikhet gjorde mig mer mottaglig för förkylningsvirus. Därför gick två veckor bort i träning inför Artic Circle Marathon den 27 juni. Strömbergs ensidiga kost kanske ändå fick det goda med sig att jag byggde upp immunförsvaret för en tid. Men nästa år Göteborgsvarvsarrangörer ska ni baske mig se över matutbudet vid målgången!

Personkryssandet inget självändamål

Ja, det föll sig så att jag gick och röstade i alla fall idag. Smög in folkpartiets valsedel i kuvertet, dock utan något personkryss av skäl jag angett tidigare. Håller därför inte med P J Anders Linder om att det är ett självändamål i att kryssa kandidater. Det kan faktiskt vara så att en röstande tycker att ingen på valsedeln går att hålla för favorit och detta måste respekteras.

Problemet ligger nog snarare i ovanan vid personvalssystem i Sverige. Vi röstar på partier, inte på personer. Sedan är det ju också så att demokrati på europeisk nivå kanske är något vi inte riktigt tar på allvar, något som bland annat befordrat den här forskarens karriär, med allt vad det innebär av snack, oseriösa argument och att för allt i världen inte avslöjas som överflödig på något som helst vis. Efter röstningen försökte jag ett par timmar efteråt känna efter hur valhandlingen var i jämförelse med att säga sitt i ett riksdagsval, endast för att komma till slutsatsen att det ska mycket till om jag går och röstar igen i Europarlamentsvalet. Hoppas unionen börjar fundera över andra beslutsformer ganska snart.

Folkdomstolen i översta Norrland

Rättsprocessen mot den i tingsrätten dömde mannen från Malmfälten har dragit vidare i hovrätten. Den lokala mediala bevakningen av ärendet är typiskt nog under all kritik. Snarare uppmanar denna till lynchstämning än en rättvis behandling av den anklagade. Som den här artikeln om den åtalades advokat som kallas "brunbränd".

Uppenbarligen, vilket är något jag poängterat tidigare nyligen, är det svårt det här med att se sakernas tillstånd ur olika perspektiv, ja så svåra till och med att en del referenter går över gränsen kanske utan att veta om det själva. Ska det fortsätta i den här stilen om fallet går upp i HD så talar väl inget egentligen emot att den till folkdomstol självutnämnda journalistkåren i Norrbotten kommer att dra ett oreparabelt löje över såväl regionen som sig själva.

Det börjar dra ihop sig...

...till val. Såg inte hela TV-debatten på grund av mitt funktionärskap i Vårruset. Den fråga som bör ställas är väl ändå snarare om vi verkligen behöver något Europaparlament. Tänkte ett slag lägga en kryssröst på folkpartiets Cecilia Wikström, men efter att ha sett hennes rätt urvattnade, kanske lite för vänsterbetonade program så tror jag att jag avstår. Nu lutar det mera åt att jag bestämmer mig på valdagen om jag alls ska rösta.

Och så har jag fastnat för dagens slutrad i Europatipset. Den kanske säger mycket om vilken ställning Europaperspektivet har här på hemmaplan.


1 Motala AIF - IF Sylvia 3:0
2 Alviks IK - Bodens BK 1:1
3 Anundsjö IF - Sollefteå GIF FF 2:0
4 Friska Viljor F - Ersboda SK 2:5
5 Mariehem SK - Robertsfors IK 2:0
6 Piteå IF - IFK Luleå 3:2
7 Umedalen - Infjärdens SK 4:1
8 Lunds BK - IFK Hässleholm 2:1
9 Brage - Enköping 2:0
10 BK Forward - Syrianska IF Kerbura 4:3
11 IFK Värnamo - Torslanda IK 1:0
12 Gunnilse IS - IS Halmia 0:3
13 Smedby Ais - Tenhults IF 3:1