fredag, mars 31, 2006

Lås in Radio Norrbotten och släng bort nyckeln

Måste erkänna att det inte ofta händer, men ibland rattar jag faktiskt in Radio Norrbotten. Som nu i helgen och veckan då det gick att lyssna på referat från skid-SM i Boden i webbradion.

Inte för att jag har något emot att regionala aktörer ibland får ta sig an nationella begivenheter men i fallet med sändningarna från SM-skidåkningen blev jag nog en gång för alla övertygad om den lokala radions tillkortakommandeförmåga.

Det var inget större fel på referaten så länge det inte hettade till. När det slutligen gjorde det på 30 km i form av en spurtstrid mellan Anders Södergren och Mathias Fredriksson brakade allt samman. Det var omöjligt att få en bild av händelseförloppet, och vem som till slut vann framgick klart först långt efter målgången.

Definitivt övertygad om Radio Norrbotten som klantskallarnas forum blev jag dock när herrarnas sprintstafett avgjordes. Reportern-referenten korade segraren långt före mål. Men på upploppet var Hudiksvalls Peter Larsson upphunnen och kördes om av de andra lagens duktigare åkare i klassisk stil.

Nu måste det till en ordentlig debatt om vad vi ska ha den lokala radion till. Kan det möjligen vara så att den helt enkelt inte behövs eftersom vad den gör är att skildra vad som bättre sköts av lokalsamhället från mun till mun.

Amatörmässig är ett ord jag ofta hört användas om lokalradion. Det är missvisande menar jag eftersom med amatör menas en som bedriver icke yrkesmässig utövning. De sanna amatörerna vet i regel av sina begränsningar och omvärlden förväntar sig egentligen inga stordåd av dem.

Med Radio Norrbotten är det så att det handlar om avlönande yrkesmän och kvinnor som försöker spegla ett konstlat behov och misslyckas med att klara av större uppgifter eftersom man istället för att vara sig själva vill låta som Mats Strandberg när idrott ska refereras. Det hela slutar med varken eller.

Kan det möjligen vara så att regionalradions medarbetare fått sina jobb därför att de inte går att placera någon annanstans? I så fall kan domen bara bli en: lås in Radio Norrbotten och släng bort nyckeln.

tisdag, mars 28, 2006

Positivt besked från Ukraina

Först såg det ut som om den orangea revolutionen lidigt ett bakslag. Sedan att förre premiärministern och valfuskaren Viktor Janukovitj inte nådde ända fram. Ändå står det klart att han fick något av en revansch i valet till det ukrainska parlamentet, radan.

Valets segrare blev nu istället Julia Timosjenko som sparkades av president Jusjtjenko efter att ha varit kritisk mot den ekonomiska politik som inleddes efter revolutionen. Det troliga är nu att hon blir ny premiärminister i en regering som består av Jusjtjenkos Vårt Ukraina, hennes eget parti och Socialistpartiet.

Segrare blev också det ukrainska folket eftersom OSSE bedömde valet som fritt och rättvist. Nu är det upp till den regering som tillträder att välja mellan om man ska orientera sig västerut mot Europa eller österut mot Ryssland. I väster hägrar i första hand EU-medlemskap med alla dess fördelar medan Ryssland möjligen endast kan bidra med billig olja och gas. Samt nostalgi.

lördag, mars 25, 2006

Att vara före sin tid

SVT har visat Roy Anderssons tre långfilmer. Efter debuten med En kärlekshistoria från 1970 geniförklarades Andersson. Filmen bildade skola för andra regissörer och länge utgjorde den mönstret för de som ville skildra ungdomars livssituation. Något mer revolterande inom denna filmgenre i Sverige skedde nämligen inte förrän 1998 när Fucking Åmål gick upp på biograferna.

Roy Anderssons andra långfilm Giliap blev ett publik- och kritikerfiasko när den kom 1975. Efter det ägnade han sig mest åt reklamfilm. Ibland blev han underkänd på detta område också. Bland annat stoppade Konsum en film som provocerade på fel sätt. Nästa långfilm kom först år 2000, Sånger från andra våningen. Filmen guldbaggebelönades flerfaldigt även om nog många kritiker tyckte den hade ett egendomligt budskap.

Anderssons arbetsmaterial är folkhems-Sverige, "den enda värld jag kan", enligt honom själv. Om vi vill förstå hans konst är det nog detta vi ska ha i bakhuvudet när vi ser hans filmer. Giliap är idag en uppskattad film nu när tiden hunnit i fatt den. Det folkhemska må bära på en god tanke, men förr eller senare når vi dithän att det måste kunna utsättas för kritik. Eller självrannsakan.

onsdag, mars 22, 2006

Inför skid-SM

Det drar ihop sig till avslutning för skidåkarna. Svenska mästerskapen avgörs i år i Boden och Luleå. Utöver tävlingarna i sig har det talats om ett arrangemang som ska stärka banden mellan kommunerna. En ny "region" ska ta form.

För egen del har jag avslutat tävlingsdelen av skidsäsongen. I helgen åkte jag Skatamarksloppet som avgjordes på en slinga av 20 km. Regn dagen innan plus kyla gjorde att det gick snabbt i spåren. Detta tillsammans med lite åkutrymme på de ställen där det bitvis var ganska brant såväl uppåt som nedåt gjorde att jag inte trivdes särskilt bra. Min tid blev också sämre än på träning.

Nu blir det bara att hålla igång till första helgen i april. Då brukar jag torka av skidorna och smälta in sommarförvaringsparaffinet i dem. Sedan tar löparsäsongen vid. I år siktar jag på Stockholm Marathon, helt säkert blir det Lidingöloppet i höst.

Nästa söndag är alltså den stora begivenheten vem som ska krönas till årets skidkung. En vinst på femmilen väger sannolikt tungt och slaget i år står mellan Mathias Fredriksson och Anders Södergren. På damsidan tror jag det kommer att handla om Britta Norgren och Anna-Karin Strömstedt som båda gjorde hyfsade insatser i OS på tremilen.

söndag, mars 19, 2006

Valet i Europas sista diktatur

De föll en efter en, de kommunistiska diktaturerna i Europa. På de flesta håll infördes demokrati i såväl formell som praktisk mening. Så såg det ut i början av 90-talet. Visserligen dröjde sig så kallat auktoritärt styre kvar i vissa av staterna i östra Europa, företeelser de flesta med tiden trodde skulle vittra bort av sig själva.

Så blev det inte. Så sent som bara för något år sedan kom den andra, riktiga egentliga demokratiseringen av Ukraina och Georgien, under former som kunde ha urartat till något riktigt obehagligt. De kommunistiska nomenklaturor som kvarblivit vid makten där valde dessbättre att inte ta till våld mot de fredliga demonstrationer som slutligen sänkte de förstelnade regimer som hämmade dessa båda stater inåt och utåt.

Idag finns det en diktatur kvar i Europa, och som det verkar ser det inte ut som om den kommer att avvecklas i och med dagens val. President Lukasjenko i Vitryssland har ett fast grepp om staten i sitt land. Som om inte det räckte motarbetas oppositionella mot hans regim även på andra områden. Det talas nu om demonstrationer.

Ibland brukar jag fundera över vad som blir av alla gamla presidenter. Bill Clinton lär ha skrattat högst av alla i en biosalong efter den retoriska repliken: "finns det något så patetiskt som en ex-president?" Alla har inte sådan distans till sig själv. Därför befarar jag att det kan bli ganska svårt att bli av med Vitrysslands auktoritäre president utan att det kommer till sammanstötningar. Det finns nämligen något mer patetiskt än en ex-president: en ex-diktator.

torsdag, mars 16, 2006

Vilket är det mest liberala partiet?

Lennart Regebro dryftar ett intressant spörsmål på sin blogg, nämligen om centern är liberalare än folkpartiet. Det är väl ingen direkt nyhet att folkpartiet under den innevarande mandatperioden gått från att vara ett "mjukt" liberalt parti till ett "hårt". Batongliberaler kallar en del dem numera. Själv skulle jag vilja uttrycka det så att folkpartiet militariserats.

För närvarande är folkpartiet liberalerna tillsammans med socialdemokraterna i färd med att driva igenom en ny buggningslag. Fp-l vill också införa drogtest på gymnasiet. Listan på exempel som syftar till hårdare tag kan dock göras mycket längre. Det som frapperar mest med detta är att vad som tidigare bara kunde sägas mellan skål och vägg främst bland en del moderater är nu allmängods i den politiska mittfåran. Som det verkar drar argumenten också en del röster.

Taktiskt är det hela ett smart upplägg. Istället för att moderaterna tar hand om de hårda frågorna så låter man det traditionellt mjuka folkpartiet spela rollen av polisstatens företrädare nr 1. Åtgärder som aldrig kanske hade gått att genomföra kan förverkligas innan de avfärdats som "högerns politik". Strategiskt är det hela inte så väl uttänkt då folkpartiet riskerar att göra sig av med sin liberala själ.

Jag är inte orolig för att liberalismen ska dö. Väljer folkpartiet att bli ordningsmannen i svensk politik så lever ändå dess traditionella ideologi vidare i något annat parti. Idag ser det nästan ut som om centern med sina idéer om att bygga samhället underifrån kommer att bli detta parti i framtiden. Vi har inte sett dessa uttryckta i stil med något som kan liknas vid en politisk ideologi ännu, men under de närmaste åren är jag övertygad om att det går att få svar på frågan om centern upphört att vara ett pragmatiskt intresseparti.

måndag, mars 13, 2006

Kristallarken har landat i Luleå

Det var med en egendomlig känsla jag lade ifrån mig Norrbottens-Kurirens näringslivsbilaga i tisdags. Hemkommen nyss från Dalarna och Vasaloppet där man i stort sett varje stuga tycks finna ut hur det ska gå att tjäna pengar på regionens komparativa fördelar (bra eller dåligt?), bestods jag och andra norrbottningar med en närmast panegyrisk hyllning till tekniska universitetet i Luleå.

Redaktören för bilagan, Lars Pekka, är en man jag aktat tidigare bland annat för det han skrivit om företagandets villkor i Norrbotten. Den här gången har dock herr Pekka drabbats av någon stalinistisk idoldyrkan i vilken universitet ses som höjden av allt gott häruppe. Jag tänker här inte ge mig in i någon debatt om vilka "ansedda" vetenskapliga tidskrifter universitetets forskare publicerats i och vilka avknoppningar i form av företag forskning gett upphov till. Än så länge är dessa fenomen för dåligt utredda. Om arbetsmarknaden för studenterna efter examen behöver inte mycket mera sägas, ty den är urusel.

Universitetets rektor som tillträdde i höstas efter att ha inkompetensförklarats av en sammanslutning av forskare när hon sökte jobbet som rektor vid Umeå Universitet framställs som en framgångsorienterad affärskvinna i näringslivsbilagan. Ändå har personen ifråga ingen erfarenhet från jobb inom näringslivet. Att universitetet som det sägs i artikeln om henne har "57-58 %" extern finansiering innebär inte att det handlar om ett företag. Däremot går det utifrån budgetens sammansättning att ifrågasätta forskningens frihet vid lärosätet i Luleå.

Tagen till det yttersta är det alltså här varken fråga om en myndighet eller ett företag, utan om en politisk filial till socialdemokratin. Enligt egen uppgift har universitetets rektor aldrig varit politiskt engagerad, vilket inte undantar faktum att hon kan vara nyttig för makten.

Värst är ändå att en erfaren journalist med gott renommé går dennas ärenden.

fredag, mars 10, 2006

Det rör på sig

Byggandet av en ny politisk institution ovan nationalstaterna i Europa kan liknas vid en process som följer en marxistisk nödvändig logik. Det har jag varit inne på tidigare. Förra året fick Europaarkitekterna kännas vid några kännbara nederlag. Mest minns vi kanske de franska och nederländska väljarnas nej till konstitutionen.

Nu tas det återigen nya tag inom denna unika ingenjörskonst. Angela Merkel, färsk förbundskansler och ordförande för unionen sedan första januari i år, driver på för att EU-konstitutionen ska kunna återupplivas. I slutet av förra året spelade hon en avgörande roll för att unionen kunde enas kring en långtidsbudget.

Det som möjligen kommer att uppfattas som fiffel i det förslag som är på väg att föras fram för att få franska och nederländska väljare att ändra sig ifråga om konstitutionen är att endast två delar av tre av den ska underkastas ny folkomröstning. Den tredje delen handlar om en politisk deklaration om "Europas sociala dimension", som är tänkt att antas av de franska och nederländska parlamenten.

Det är väl just på denna punkt som det uppstår problem huruvida det går att föra över nationell politik till den europeiska nivån. Den första och andra delen i fördraget behandlar beslutsordningen respektive grundläggande medborgerliga och mänskliga rättigheter. Båda politikområden som de flesta har lättare att enas kring.

tisdag, mars 07, 2006

Fall på eget grepp

Japp, så var årets niomilaresa avklarad. Det blev medalj trots allt trots uruselt glid och trötta armar på slutet. Årets Vasalopp anses vara ett av de tuffare som genomförts på grund av den tröga nysnön som tog knäcken på många. Redan i Evertsberg kastade omkring 1300 åkare in handduken.

I dagspolitiken överskuggas för närvarande avslöjandet av sossarnas förtalskampanj mot moderatledaren av fågelinfluensahotet. Och eftersom ingen förundersökning kommer att inledas angående mejlen från partihögkvarteret så är det bara att förvänta sig att affären snabbt dör ut.

På lång sikt har dock borgarna vunnit en stor seger. Nu har ett av Rörelsens viktigaste vapen i slutstriden om makten i höst vridits ur händerna på dem, nämligen att framställa Reinfeldt som en ulv i fårakläder. Typiskt är dessutom att på en blogg som upprätthålls av en SSU-ombudsman så utsattes moderatledaren för ytterligare smutskastning.

Det har sagts att bloggarna kommer att avgöra valet i höst. Jag hade ändå inte trott att det kanske kommer att ske på grund av fall på eget grepp även om jag alltid ansett att vänsterns företrädare med mycket få undantag kan argumentera självständigt.

Jag är övertygad om att socialdemokratin länge legat och lurat på en idé om att klämma åt sin nye motståndare och de borgerligas statsministerkandidat. Nu läckte denna ut i bloggosfären på ett sätt som det inte går att lasta USA för.

onsdag, mars 01, 2006

Sprattelgumman

Igår var det årsdagen för mordet på Olof Palme. På olika sätt uppmärksammades detta. Inte minst i Norrbottens-Kuriren som ägnade hela kultursidan åt ämnet teorier kring mordet. Något ensidigt kunde det tyckas att samtliga av artiklarna var skrivna av samme skribent, Anders Mildner. Ännu ensidigare tydde sig kulturredaktionens val av material för gårdagen när jag slog upp Expressens kultursida. Som upptogs fullt ut av Mildners Palmeartikel.

Inget ont om Anders Mildners kompetens. Men nog är det märkligt och inte minst talande, att när en stor fråga dominerar dagordningen på riksnivån, då finns inga regionala perspektiv. I alla fall inte på Norrbottens-Kurirens kultursidor. Fr. Söderberg som är redaktör för kulturen har tidigare på sitt utrymme för text i tidningen försökt lansera en skribentska och dotter till en läkare som något slags vänstersamvete åt oss andra. Numera är denna dessbättre bortplockad. Samma person gjorde senare strömhoppet från kulturen till biltester i Expressen, vilket måste anses vara unikt, eller i alla fall uttryck för något som liknar bimbofiering.

För mig är det ett stort problem när regioner vill bli allt för storstadsmässiga. Efter alla satsningar på Norrbotten i form av utvecklingsstöd, företags- och myndighetslokaliseringar och dylikt borde det gå att kräva mera av folket på orten. I annat fall är det bara att konstatera att bidrag kväver kreativiteten. Blir det inte en skärpning på den här punkten måste kulturlivet i Norrbotten läggas ned ty Stockholmskopior klarar vi oss utan.

På söndag när jag åker Vasaloppet hade jag efter drygt fem mils åkning efter det att spåret gått i tunnel under bilvägen mellan Mora och Sälen hoppats på att bli bjuden på en vätskeslurk av någon representant för Norrbotten bland de många föreningar, företag och myndigheter från övriga landet som står där. Varför inte av den utskällda institutionen landstinget?